Replik: All rasism kan inte likställas.

På Dagens Nyheters debattsida idag menar folkpartisterna Hannah och Mohamsson att den vänsterdebatt om strukturell rasism, vithetsnormer och rasifiering är problematisk och ensidig eftersom diskussioner om rasism gentemot etniska svenskar inte finns representerat. Nelson Mandelacitat varvas med berättelser där slutsatserna är att man anser sig bekymrade över att det osynliga hatet mot svenskheten banar väg för ökande rasism.

Låt oss börja med ett par klargöranden. Begreppen etnisk svensk och rasifiering är inte varandras motsatser. Det tidigare begreppet beskriver personer som känner tillhörighet med en viss tradition, i detta fall den svenska. Det senare begreppet syftar till personer som innehar ett sådant utseende att dessa råkar ut för (traditionell) rasism. Det innebär att det finns en stor grupp individer, som exempelvis adopterade, integrerade eller helt enkelt svenskar med utlandsfödda föräldrar, som omfattas av båda begreppen. Med andra ord diskuteras rasism gentemot "etniska svenskar" i allra högsta grad, såväl i vänsterrörelsen som i debatter kring rasism i allmänhet.

För det andra finns en högst vital skillnad i rasism gentemot individer som rasifieras och densamma gentemot individer som inte rasifieras. Skillnaden stavas privilegium. Rasism gentemot individer som rasifieras är strukturerad, existerar överallt och drabbar dessa oavsett ålder, samhällsklass eller etnicitet. Den uttrycks i att bli kallad för "färgfilm" på bästa sändningstid i TV, viskande kommentarer och långa blickar på fadern som fikar med sin rasifierade dotter lika väl som genom den uthyrare som nekar bostad till en romsk familj för att grannarna inte önskade "bo granne med zigenare". Rasifieringen är därtill uppkommen ur en mångårig historia där rasistiska strukturer kommit att bli det allmängiltiga, där det allra tydligaste exemplet härrör ur de uttryck om rasbiologi som ansågs vara allmängiltig vetenskap så sent som för ett halvsekel sedan. Hur förkastlig rasism gentemot individer som inte rasifieras än är innehar dessa ändock ett privilegium i samhället att inte drabbas av denna internaliserade rasism. Rasismen gentemot en privilegierad majoritetsbefolkning är naturligtvis beklaglig, men utgör knappast ett uns av en bråkdel av all rasism som existerar i samhället idag. Att likställa rasism kontra samtliga grupper är inte bara historielöst och en bagatellisering av de problem som drabbar rasifierade idag, det är även en skymf mot de svårigheter som samtliga rasifierade individer, oavsett ursprung, drabbas av på en daglig basis. 

Genom att framhålla att förortsungdomarnas vokabulär föder den utanförskap som personer som inte rasifieras att rösta på Sverigedemokraterna impliceras att dessa ungdomar i viss mån är ansvariga för att rasismen i Sverige existerar. Skribenterna omnämner överhuvudtaget inte orsakerna bakom ungdomarnas uttryck. De blundar för de år av strukturellt förtryck och den hopplöshet dessa känner efter att år efter år fått utstå den strukturella rasismen, att gång på annan drabbas av samhällets passivitet och att aldrig sluta känna frustrationen i att ingenting dessa säger kommer att hjälpa. Det agg som existerar bland förortsungdomarna beror knappast i första hand på "den havererande bostadspolitiken och den diskriminerande arbetslagstiftningen". Frustrationen härrör ur ett försök att hitta en metod att hantera det ständiga utanförskap som drabbar dem tack vare den internaliserade och diskriminering som sedan länge existerat i dagens samhälle.

Det de folkpartistiska skribenterna uttrycker i denna debattartikel är inget annat än ännu ett bevis på den strukturella rasismen i högsta grad existerar. Genom att poängtera tveksamma stereotypa åsikter bland rasifierade förortsungdomar och skuldbelägga dessa för den existerande rasismen befäster skribenterna den rasism som existerar i dagens samhälle. För rasismen existerar. Den är internaliserad, strukturerad och finns överallt i vårt samhälle och drabbar oss alla. Det är ingenting som kan lösas med individbaserade klassresor eller bostadskarriärer. Rasism är inte en vänsterdebatt. Det är ett problem som angår och drabbar oss alla, oavsett höger-vänsterskala, och behöver bekämpas oavsett politisk ståndpunkt.